Finns tiden eller?
Det är så mkt jag vill försöka hinna med den här hösten. Vet inte vart tiden ska komma ifrån. Mindre festande blir ju obligatoriskt om det ska gå.
Den största prioriteringen är skolan.
Att vara på alla lektioner och föreläsningar.
(Piece of cake, men det kan faktiskt bli väldigt tradigt och omotiverande, så behöver motivationshöjande aktiviteter också.)
Sen måste jag ju självklart plugga utanför skoltid också. Mycket.
(Att hålla mig i fas kommer bli min största utmaning den här terminen.)
Belöning: Om jag ligger i fas om en månad, 28 september. Då får jag köpa den snygga väskan jag velat ha så länge. 357 kr tror jag den kostar. Finns på stadium bl. a.
(Den vita är nog vinnaren. Känner en som har en svart och vill inte ha en likadan.)
Så fiiiin!!! Mkt finare än min hemska ryggsäck som jag fick när jag var 11 år, den använder jag nu. -_-
Sen vill jag ju lägga tid på att utveckla mina kreativa sidor inom skrivande och tecknande. Behöver tid till det också. Har stora idéer och massa inspiration men ingen tid.
Förra året spenderade jag all min tid på vänner och fester. Alkohol. Killar. Det kanske är dags att trappa ner lite. Finna mig själv. Jag tycker inte att det är lika roligt att festa längre. dessutom kostar det i längden mkt pengar. (Känner för att festa med mina tjejkompisar mer i år än förra året dock. Det är en viss skillnad mellan att festa med killar eller tjejer.)
Sen finns ju såklart den lilla detaljen att man måste röra på sig också. Gymkortet ska börja användas flitigt så snart som möjligt. Klättrandet jag påbörjade i sommar ska fortsättas, med första gången imorgon faktiskt.
Och, jag ska skaffa mig en medryttarhäst. Japp, vet att jag sagt det förr men jag säger det igen med större övertygelse. 1 gång i veckan ska jag rida. En gång iveckan ska jag slippa alla tankar och glömma all stress. Få tagga ner och bara umgås med ett fantastiskt djur. Jag längtar! (Tiden finns ej till detta men det handlar om prioriteringar).
Den största prioriteringen är skolan.
Att vara på alla lektioner och föreläsningar.
(Piece of cake, men det kan faktiskt bli väldigt tradigt och omotiverande, så behöver motivationshöjande aktiviteter också.)
Sen måste jag ju självklart plugga utanför skoltid också. Mycket.
(Att hålla mig i fas kommer bli min största utmaning den här terminen.)
Belöning: Om jag ligger i fas om en månad, 28 september. Då får jag köpa den snygga väskan jag velat ha så länge. 357 kr tror jag den kostar. Finns på stadium bl. a.
(Den vita är nog vinnaren. Känner en som har en svart och vill inte ha en likadan.)
Så fiiiin!!! Mkt finare än min hemska ryggsäck som jag fick när jag var 11 år, den använder jag nu. -_-
Sen vill jag ju lägga tid på att utveckla mina kreativa sidor inom skrivande och tecknande. Behöver tid till det också. Har stora idéer och massa inspiration men ingen tid.
Förra året spenderade jag all min tid på vänner och fester. Alkohol. Killar. Det kanske är dags att trappa ner lite. Finna mig själv. Jag tycker inte att det är lika roligt att festa längre. dessutom kostar det i längden mkt pengar. (Känner för att festa med mina tjejkompisar mer i år än förra året dock. Det är en viss skillnad mellan att festa med killar eller tjejer.)
Sen finns ju såklart den lilla detaljen att man måste röra på sig också. Gymkortet ska börja användas flitigt så snart som möjligt. Klättrandet jag påbörjade i sommar ska fortsättas, med första gången imorgon faktiskt.
Och, jag ska skaffa mig en medryttarhäst. Japp, vet att jag sagt det förr men jag säger det igen med större övertygelse. 1 gång i veckan ska jag rida. En gång iveckan ska jag slippa alla tankar och glömma all stress. Få tagga ner och bara umgås med ett fantastiskt djur. Jag längtar! (Tiden finns ej till detta men det handlar om prioriteringar).
Det finns en första gång för allt....
Jag kanske inte är någons första val, men jag är ändå ett utmärkt val.
Jag är inte rik ,men är ändå lika värdefull som alla andra.
Jag låtsas inte vara någon jag inte är, eftersom jag är bra på att vara mig.
Jag kanske inte är stolt över alla av de saker jag har gjort tidigare, men jag är stolt över den jag är idag.
Jag kan inte vara perfekt, men det behöver jag inte vara.
Så ta mig för den jag är, eller titta på när jag går iväg.....
Jag är inte rik ,men är ändå lika värdefull som alla andra.
Jag låtsas inte vara någon jag inte är, eftersom jag är bra på att vara mig.
Jag kanske inte är stolt över alla av de saker jag har gjort tidigare, men jag är stolt över den jag är idag.
Jag kan inte vara perfekt, men det behöver jag inte vara.
Så ta mig för den jag är, eller titta på när jag går iväg.....
Sååååå sneaky....
Okej, häng med nu: (Det här är en av de lättaste uppgifterna ja, jag vet)
Du har x^3*e^(x^2)
det finns ingen primitiv funktion till e^(x^2).
Så du gör om den till derivatan av e^(x^2) vilket är 2xe^(x^2).
Då har du 1/2 Integrate (x^2)2xe^(x^2) dx = /PI/ = 1/2(x^2*e^(x^2) - integrate (2x*e^(x^2))).
Med andra ord du har återigen sluppit att integrera e^(x^2) utan du har återigen derivatan,
att integrera derviatan ger e^(x^2), obviously. Svar: 1/2( (x^2)e^(x^2) - e^(x^2) + C)
....alltså mattelärare...
(man blir skadad av att plugga flera timmar om dagen :P)
Du har x^3*e^(x^2)
det finns ingen primitiv funktion till e^(x^2).
Så du gör om den till derivatan av e^(x^2) vilket är 2xe^(x^2).
Då har du 1/2 Integrate (x^2)2xe^(x^2) dx = /PI/ = 1/2(x^2*e^(x^2) - integrate (2x*e^(x^2))).
Med andra ord du har återigen sluppit att integrera e^(x^2) utan du har återigen derivatan,
att integrera derviatan ger e^(x^2), obviously. Svar: 1/2( (x^2)e^(x^2) - e^(x^2) + C)
....alltså mattelärare...
(man blir skadad av att plugga flera timmar om dagen :P)
Trist
Alla är upptagna med att leva sina egna liv. Bara för att mitt liv är tråkigt just nu kan jag ju inte förvänta mig att andras liv ska vara det.
Att vara grymt osocial och plugga hela dagarna är inte det jag skulle göra om jag hade rätt att välja...
Jag bor på fjärde våningen...
Jag är alltid på tredje våningen när jag tror att jag är på andra. Mirakulöst att man på automatik inte ens lägger märke till att man sprungit upp för två trappor. Helt plötsligt dyker den sista trappan upp som i det här fallet har en annan färg än de övriga. Om den inte haft det och det funnits fler våningar på mitt hus så hade jag troligtvis sprungit förbi fjärde våningen och upp på femte innan jag fattat att det var fel.
... och jag tror att min trappuppgång är magisk som på hogwarts för ibland behöver man inte gå i alla trapporna.
... och jag tror att min trappuppgång är magisk som på hogwarts för ibland behöver man inte gå i alla trapporna.
Ibland är man bara....
Nej, jag tvivlar på att detta är normalt. Kunde inte hitta min hårborste. Har bara en och bara en liten etta där den kan gömma sig. Letar i alla lådor. Letar i badrummet, letar i spegeln, glodde in i den iaf. Sedan börjar jag misströsta och börjar fråga mig själv, where is the precious? Where are you precious? Och då menar jag faktiskt att jag frågar högt. Stört.
I vilket fall, där ligger den iaf på golvet, lite halvtäckt av inte-tillräckligt-smutsig-men-inte-ren-tvätt, ooh!! Blir jätteglad och glor in i spegeln igen. My precious!
För att inte vara ett överdrivet stort LOTHR-fan och vad jag anser iaf, endast rimligt störd i huvudet, så var det här beteendet väldigt ovanligt.
... pinsam
I vilket fall, där ligger den iaf på golvet, lite halvtäckt av inte-tillräckligt-smutsig-men-inte-ren-tvätt, ooh!! Blir jätteglad och glor in i spegeln igen. My precious!
För att inte vara ett överdrivet stort LOTHR-fan och vad jag anser iaf, endast rimligt störd i huvudet, så var det här beteendet väldigt ovanligt.
... pinsam
Tim Minchin
Lyrics to Some People Have It Worse Than Me :
Well I wake up in the morning at 11:47 and I can’t believe I have to face the horror of another fucking day
And the magnificent magnitude of my morning erection merely mocks me like the sun in its optimistic greeting of the day
Managing to manifest a modicum of motivation I meander to the kitchen make a mission out of mixing Nescafe
But the milk is going off and coffee by itself is bitter and there’s ants all through the sugar and the supermarket’s fucking miles away
My life is pretty sad
But I know that I should be glad.
At least I’m not a starving Ethiope
Or a policeman in Bagdad
At 11:53 I instigate the day’s ablutions in the hope my constitution can be altered by some action on the bowl
But the total non-existence of colonic animation seems to me the perfect metaphor for the utter constipation of my soul
By 11:59 I have decided that my life would be immediately improved by a carefully written list of short-term goals
But by 12.05 my list consists of 1-dot put some pants on, 2-dot go to the shop, buy some prunes and Panadol
My life is pretty shit
But I know I shouldn’t whinge about it
I could be a Palestinian
Driving buses on the Gaza strip
Yeah how bad can it be?
Some people have it worse than me
I could be a child prostitute
Or Gary Glitter’s family
I have no right to cry
Some people have it worse than I
I could be a thalidomide kid
With something in my eye
At 12:30 I realise I’m feeling so dejected that I’ve totally neglected the beginning of the Jerry Springer show
So I settle on the sofa try to focus an iota of my motor-neurones on the brilliant insights for which Jerry is known
And although on any other day a show entitled “Midgets Midget Midgets” would excite me like a virgin at her year eleven ball
Today those little jelly-wresting fellas fail to free me of my misery instead they simply serve to make me feel three foot tall
But how bad can it be?
Some people have it worse than me
I could be a Jewish stand up comedian
In Nazi Germany
Or I could be a Dockers fan
Or an orphan in Pakistan
Or the architect of the World Trade Centre
Or a bobcat driver in Bam Iran
I could be making an investigation
Of a backpack in an underground station
Or I could be a peace-loving speech-writer
In George W’s administration
Yeah I know that I don’t have the right
To be unhappy with my life
I could be Paris Hilton’s mother
Or Shane Warne’s wife
And I know that I shouldn’t be bitchin
I could be in a worse position
I could be a 3-nippled naturopath
In the days of the Spanish inquisition
I know I have no right to cry
Some people have it worse than I
I could have a serious nut allergy
And be shipwrecked on an island with a crate of Snickers bars
A jar of Nutella and a fresh baked pecan pie
Some people have it worse than I
And the magnificent magnitude of my morning erection merely mocks me like the sun in its optimistic greeting of the day
Managing to manifest a modicum of motivation I meander to the kitchen make a mission out of mixing Nescafe
But the milk is going off and coffee by itself is bitter and there’s ants all through the sugar and the supermarket’s fucking miles away
My life is pretty sad
But I know that I should be glad.
At least I’m not a starving Ethiope
Or a policeman in Bagdad
At 11:53 I instigate the day’s ablutions in the hope my constitution can be altered by some action on the bowl
But the total non-existence of colonic animation seems to me the perfect metaphor for the utter constipation of my soul
By 11:59 I have decided that my life would be immediately improved by a carefully written list of short-term goals
But by 12.05 my list consists of 1-dot put some pants on, 2-dot go to the shop, buy some prunes and Panadol
My life is pretty shit
But I know I shouldn’t whinge about it
I could be a Palestinian
Driving buses on the Gaza strip
Yeah how bad can it be?
Some people have it worse than me
I could be a child prostitute
Or Gary Glitter’s family
I have no right to cry
Some people have it worse than I
I could be a thalidomide kid
With something in my eye
At 12:30 I realise I’m feeling so dejected that I’ve totally neglected the beginning of the Jerry Springer show
So I settle on the sofa try to focus an iota of my motor-neurones on the brilliant insights for which Jerry is known
And although on any other day a show entitled “Midgets Midget Midgets” would excite me like a virgin at her year eleven ball
Today those little jelly-wresting fellas fail to free me of my misery instead they simply serve to make me feel three foot tall
But how bad can it be?
Some people have it worse than me
I could be a Jewish stand up comedian
In Nazi Germany
Or I could be a Dockers fan
Or an orphan in Pakistan
Or the architect of the World Trade Centre
Or a bobcat driver in Bam Iran
I could be making an investigation
Of a backpack in an underground station
Or I could be a peace-loving speech-writer
In George W’s administration
Yeah I know that I don’t have the right
To be unhappy with my life
I could be Paris Hilton’s mother
Or Shane Warne’s wife
And I know that I shouldn’t be bitchin
I could be in a worse position
I could be a 3-nippled naturopath
In the days of the Spanish inquisition
I know I have no right to cry
Some people have it worse than I
I could have a serious nut allergy
And be shipwrecked on an island with a crate of Snickers bars
A jar of Nutella and a fresh baked pecan pie
Some people have it worse than I
Förändring
Saker och ting förändras, allt ändrar prioritet allt eftersom. Viktiga saker blir mindre viktiga.
Livet kretsar kring det ena för att sedan kretsa kring det andra.
Tid spenderas på något för att sedan spenderas med någon.
osv.
Prioriteringar man haft tidigare kan verka löjeväckande och det motsatta gäller också.
Det som känns som liv och död är i verkligheten en bagatell.
Livet kretsar kring det ena för att sedan kretsa kring det andra.
Tid spenderas på något för att sedan spenderas med någon.
osv.
Prioriteringar man haft tidigare kan verka löjeväckande och det motsatta gäller också.
Det som känns som liv och död är i verkligheten en bagatell.
