marohn

Första uteritten sen olyckan. Olyckan?= Jag red Figaro, Figaro snubbla, jag ramla av, nyckelbenet gick av, ryggen ska vi inte prata om, red i linne på lerigt grus. Rengjordes med tandborste. Där har vi det.

Så första dagen ute. Jag har hitills ridit på volten. Jag hade sällskap av Agneta med Lisa och Malou med Amigo. Det var tidigt på morgonen och lagom varmt. Vi tog det lugnt. Figaro var ouppmärksam snubblade upprepade gånger i traven, det kändes inge vidare för att vara helt ärlig. Han snubblade till rejält en gång och höll på att rycka axlarna ur led på mig. Var lite orolig faktiskt och kände mig hundra på att vi skulle ramla om vi galopperade, eller åtminstone att chansen var stor. Jag väckte honom med ett spörapp, ber hundra gånger om ursäkt brukar inte slå hästar, och han vaknade till slutade snubbla i traven, självförtroendet återvände galoppen inga problem.

Det är faktiskt en lättnad, jag var aldrig rädd, men jag var orolig. Efter olyckan var jag rädd för att jag skulle bli rädd, men jag tror inte att det där handlade om rädsla. Snarare att den bistra verkligheten har hittat mig och att jag är mer medveten om olycksrisker i alla situationer, särskilt då jag kör bil. Det mina damer och herrar är faktiskt farligt!