marohn

Inspirerad av boken, The Daily Coyote av Shreve Stockton, tänkte jag skriva lite annorlunda idag.

Klockan 06.51 ljuder ett ensamt mobilalarm, tystnaden är ovanlig. Jag snoozar i 7 minuter. Jag vill inte stiga upp, jag vill njuta av den. Inga skällande hundar, hästarna är stilla, inga larm hörs från grannen. Ljuden stör mig vanligtvis inte längre men de finns där hela tiden. Mitt hus ligger i kontakt med stallplan, näst intill så att jag sover i stallet. Mitt och groomens hus bildar tillsammans med stallet en kvadrat. Mitt på stallplanen finns en fontän i vitt och grönt kakel.

Stallet har 13 boxar, 4 på varje kortsida, och fem på långsidan. Inne i varje box står en PRE-hingst(finns två valackar) och väntar tålmodigt på sin frukost vilken jag ska ge dem halv åtta. Jag gör iordning min frukost, fullkornsflingor, cornflakesflingor, müsli, torkad frukt, russin, banan och till det en skvätt sojamjölk, ibland hörs en spark då en häst otåligt visar att jag är alldeles för långsam. Jag kan inte veta säkert vilken av dem, men jag har mina misstankar.

Innan jag fick min heater, för ca en vecka sedan, var det iskallt i mitt hus, på morgonen, på dagen och på kvällen. Större delen av tiden var det varmare utomhus med sina 15 grader. Nu med heater är det bekvämt, men jag skulle inte påstå att jag lever särskilt lyxigt. Jag har inget varmvatten i mitt kök och måste därför koka upp varmvatten för att diska. Därav ligger jag för tillfället efter med diskningen, ett berg sträcker sig i ett hörn av mitt lilla kök. Installerat med gasspis men varken frys eller ugn. Att inte ha dessa detaljer stör mig inte. (jo varmvattnet är besvärligt) Att inte ha en frys har omvandlat mina matvanor så att de är nästan strikt vegetariska. Jag köper inte kött, för jag orkar inte förvara det i huvudbyggnadens frys.

Efter min omständiga frukost ger jag mig ut till hästarna. I mitt badrum finns det varmvatten i duschen. Från den fyller jag en hink och börjar hälla över i fodret till hästarna och ge det. En ny vana nu när nätterna börjat bli kallare. Just det, mitt badrum ligger utanför mitt hus, lyx lyx. När hästarna inomhus fått sin mat ger jag mig ut med skottkärran och min varmvattenhink. Skvalpar över varmvattnet i varje hink och delar ut dem till de väntande hästarna. De går i varsin hage undantag Zorsi en svart unghäst på 1,5 år och Bayo, en blackvalack den enda lusitanon i sällskapet, de går tillsammans. Bakom mig kommer en stor svart hund utlufsande från gårdsplanen. Öronen uppåt svansen viftande. Han är en stray-dog, eller föredetta. Jag låter honom stanna ute med mig tills det är dags att gå in. Då stänger jag in honom i en box eftersom grindarna är öppna. Egentligen ska han inte vara utanför gårdsplanen av flera skäl, han försvinner gärna bort i några dagar, spanjorerna skjuter lösa hundar och han kommer inte överens med huvudbyggnadens två boxrar.

Jag är glad att hans humör verkar vara som vanligt. Serios betedde sig väldigt underligt igår kväll. Surt och skyggt. Han viftade på svansen visade sig underdånig, men han vägrade bestämt att komma fram till mig. Han kommer alltid fram. Nu gick han omkring små morrade och krypande lixom fast han gick. Jag kunde inte ens förstå att det var samma hund, han var så främmande. Men han var som vanligt imorse.

Hela morgonen hördes skott, oftast på avstånd men ibland riktigt nära. Jägarna var ute, alla hundar stannar inne. Vad sammanbandet är? Jo, första gången jag hörde jägana frågade jag Sarah-Jane vad de sköt, finns inte många vilda djur här. Hon svarade att de skjuter allt. Med allt menar hon väl katter och hundar. Det är sorgligt, härom dan när vi åkte till affären såg vi en boxerkorsning. Det var en tik och hon ska antingen få valpar eller nyss fått dem. Det är väl så det är, efter varje gång tikarna löper får de en kull valpar. Hundarna blir fler och fler och de går ut och skjuter dem som lösning på problemet.

Under kvällen då de flesta sysslorna var klara är det dags att rida. Sen jag kom hit har jag lärt om helt från början. Det tar tid att lära om, både huvudet och kroppen måste hänga med. Jag kan fatta, okej jag ska göra en tiometersvolt. Men är inte min kropp rak och vikten central över hästen kommer den inte att gå på en bra volt. Vad jag lär mig just nu, är en ridstil där tyglarna bara är kontakt men inte styrande. Du ska finnas där, men du styr hästen med hjälp av din rygg. Jag styr hästen med mina ben dock. Måste ju börja någonstans. I början då jag först slapp longerlinan så var jag tvungen att fuska, det var inte medvetet men inlärt i min kropps muskler. Om hästen inte svängde tjuvhöll jag på innertygeln. Jag behöver inte tjuvhålla på innertygeln längre.

Hästen jag red heter Tarik och är en ursnygg kastanjebrun fux. En tyst, lugn häst, men en hingst är en hingst. På kvällen då mörkret fallit över all den orange jorden, och de flesta sysslorna var klara skulle jag leda ut Tarik i hagen. Det var svart. Jag såg inte mkt, hade tankarna på annat håll, jag kommer till hage nummer två på vänstra sidan. Öppnar grinden några cm och inser sedan att nej, det här är ju fel hage, Tariks grind ser inte ut såhär. Så jag var påväg att släppa in Tarik till Capitan. Hur lyckat hade det varit, vid ett slagsmål är jag ganska säker på att Capitan, som bara är 4 år skulle ha förlorat. Lite chockat leder jag Tarik till hage nummer tre på vänstra sidan, där han ska vara. Jag kan inte minnas vart mina tankar hade vandrat, men det är obehagligt att tänka på vad den ouppmärksamheten kunde ha lett till.

  ups snett

Nu sitter jag på min sängkant med datorn i knät. Strax ska jag ta mitt pick och pack med mig till huvudbyggnaden, där finns det nämligen Internet. Kan nämna att det för närvarande är tyst, det enda som bryter tystnaden är när jag knappar på datorn.

Jag står en stund med rumpan över min heater för att få upp värmen, annars har jag inte mod att gå ut igen, samtidigt knaprar jag på torkade aprikoser.