091207
Har du någonsin ätit en macka med banan, russin, mandel, cashew-, hassel- nötter? Jag har det nu och det var gott.
Vaknade upp pigg och alert före mitt alarm igen. Kan tala om att jag alltid levt som en 45minuters snoozare tidigare men att studsa upp ur sängen verkar plötsligt hur lätt som helst. Kanske blir en ny vana?
Denna morgon gjorde jag mitt bästa för att vara snabb och effektiv. Tiden jag utför morgonrutinerna på varierar mellan en timme och en timme och en kvart. Satsar alltid på en timme, blir irriterad på mig själv då det går för långsamt. Förstadium till allvarlig stress?
Kvällen visade sig vara en händelserik en. Den åttamånader gamla labradormixen(eller nåt) Sara har hittat sin destruktiva sida och sin styrka, och har åtagit sig att riva ner hela hundgården. Hon har inte lyckats... än.
Sarah-Jane överraskade mig idag. Hon sa att Johanna gått med på att låta mig ha Pirata hos mig i mitt hus, om han inte är på soffan eller sängen. Ofta jag låter honom vara där tyckte jag. Han har ju löss. Det är därför vi ska bada honom, säger Sarah-Jane tålmodigt. i vilket fall har jag hela tiden gått i tankar som, det är bäst att jag inte engagerar mig innan jag har tid att ägna honom all uppmärksamhet han förtjänar och att jag ska vänta tills jag har honom i Sverige. Men Sarah-Jane hade andra planer, hon tyckte att jag skulle lära känna honom, och hon har rätt såklart. Och tanken gör mig inget annat än glad och jag inser att jag verkligen vill ta mig tid att lära känna Pirata. Så efter att han badats, jag har städat och vi handlat lite grejer till honom så flyttar han in.
En annan sak som hände var att jag red ut på Tarik med Sarah-Jane och Torero. Inga incidenter, lugnt nästan hela tiden. Men jag har insett för ett tag sedan att jag inte riktigt är på det klara med hur jag stoppar dessa hästar korrekt. Jag vet att jag ska låta min vikt “drop down” andas djupt och tänka skritt. Men tro inte att det är så väldans lätt om hästen bestämmer sig för att galoppera på stället. Eller som Bayo gjorde en gång galoppera tvärs över ridbanan. Två månader botar inte 13 års tygelbromsande. Grejen är dock att tygeln inte betyder samma sak för de här hästarna som för Figaro hemma. De blir mer uppjagade istället. Så detta kombinerat med mitt instinktiva dragande i tygeln leder till att jag inte känner mig säker på bromsen överhuvudtaget. Men de är så väluppfostrade och känsliga så de stannar då mina klumpiga försök att sitta tungt faktiskt fungerar.
Sist men inte minst på kom-ihåg-att-nämna-lappen, Santero en av unghingstarna har fått kolik. Så Sarah-Jane blir tvungen att longera honom med jämna mellanrum hela natten.
